Redaktör Anders Olofsson
E-postintervju med
Ture Sjölander
för
KONSTPERSPEKTIV
Nr 1 MARS 2005 - page 43.
 
Intervjun hade delvis redigerats av Olofsson utan att informera Ture Sjolander.
Webadresser var också  inskrivna i Sjolanderäs svar som förtydliganden av svaren men bort tagna av redaktören innan tryck.
 
 
 
Konstperspektiv  ( KP ): Var befinner du dig nu ?
 
Ture Sjölander ( TS ): Geografiskt och fysiskt befinner jag mig just nu på en ö i tropikerna, Magnetic Island. Något av ett paradis. En av de första europeerna som satt sin fot i denna region och seglade i dessa vatten var Dr. Daniel Solander, den 6 Juni 1970 - den numera varande, Svenska Flaggans Dag.
Mentalt befinner jag mig dock i ett exiltillstånd, men som Winston Churchill en gång sa: " If you are walking through the Hell, continue to walk."
 
KP: När och varför lämnade du Sverige ?
 
TS:  1982 reste jag för första gången runt i Malaysia och Australien och senare 1986-1987 vistade jag Australien på inbjudan från konstskolor och det australienska filminstitutet.
Jag reste runt i Papua Nya Guinea och studerade kroppsmåleri. Jag redovisade detta projekt med en installation på Etnografiska Museet - Folkens Museum -  i Stockholm. Projektet var finansierat av Konstnärsnämnden i Sverige.
 
Jag återvände till Australian permanent 1988 och kom tillbaka till Sverige 1993 med min nya familj för en kort och dramatisk tid, då min 4-åriga son, Matu, blev kidnappad till Filippinerna. Jag flyttade tillbaka till Australien, men blev uppmanad att åter resa till Sverige med hopp om att min son skulle bli utlämnad  från Filippinerna och återförenad med mig.
Den svenska  regeringen desavouerade hela affären och skandaliserade  min person genom en olaga häktning under 63 dagar.
 
Jag fick en ersättning av den svenska Justitiekanslern för "sveda och värk" med 150.000 kronor, men har aldrig blivit kompenserad av svenska staten för den internationella ryktesförstöringen och för förlusten av arbetsförtjänst.
 
1997 vistades jag någon vecka  i Älvdalen under ett skulptursymposium och 1998 var jag inbjuden till The World Conference on Culture  på Hässelby slott.
 
Därefter beslutade jag mig för att aldrig återvända till Sverige, om inte den svenska staten reviderar lagstiftningen och utfärdar en skrifligt ursäkt föt den olaga häktningen, samt ger mig en väl tilltagen ekonomisk kompensation, runt 3 miljoner kronor, typ EX GRATIA - EX ANIMO.
 
KP: Hur kom det sig att du valde att arbeta med konst ?
 
TS: Jag tror inte att jag "valde att arbeta med konst", det blev snarare en livsstil. Som 13-åring hade jag ett brinnande intresse för fotografi i alla dess former.  Som 15-åring hade jag mitt första sommarjobb som lärling på TT:s redaktion i Sundsvall. En förförande ny mediateknologi med teleprinterkommunikation gav mig min första insikt om massmedias funktioner. Fem mycket erfarna redaktörer  gav mig privatundervisning i fotografi som konst.
 
Samma år visade en trevlig morbror till mig i Stockholm , elektroingenjör Knut Magnusson, Stuvsta, Huddinge, hur man kunde förvränga och manipulera en svart/vit Televisions bild med hjälp av en kraftig magnet. Det öppnade en helt ny värld för mig, liksom en farbror till mig gjorde, som var radiotekniker och radarexpert vid Flygvapnet i Arboga, Mattias Sjolander.
Ett annat sommar jobb jag hade var som pressfotograf för Sundsvalls Tidning och lärling till en fotografisk legend, då 82-åriga Maria Kilbaum.
 
KP: Vilken uppgift ser du att konsten har i vår tid och vårt samhälle ?
 
TS: Konsten har ingen direkt  uppgift, den ger snarare uppgifter till det samtida och framtida samhället.
 
Bildkonst är i mina ögon och med mitt förstånd en forskning av första graden, likaväl som fysikers eller snedseglande matematikers olikartade fåfängligheter.
Konst är inte endast en fråga om att producera "bijouterier" för ett vardagsrum eller ett konstgalleri.
 
KP:  Du verkar röra dig med stor frihet mellan olika konstnärliga uttryck, från måleri till conceptualism. Är det en uttryck för en medveten konstnärlig strategi, eller resultat av ren och skär experimentlust där och då ?
 
TS: Både och, är jag benägen att svara. Nuet är alltid en ocean av obetalbar information. Inte ens Google kan balansera informationen från människans gåtfulla och mentala Tsunamis.
 
KP: Har du regelbunden kontakt med svenskt konstliv fortfarande ?
 
TS: Jag har ingen regelbunden kontakt med svenskt konstliv, annat än att Moderna Museet uttryckt en önskan om att jag fullbordar ett installationsverk inköpt av Pontus Hulten 1966.
Fylkingen i Stockholm hade en visning av mina elektroniska verk från 60-talet under april 2004.
 
KP: Vad arbetar du med ? Enbart konst eller annat ockå ?
 
TS: Jag arbetar med en serie nya större målningar i akryl och duk, i stil med vad som nyligen visades på Galleri Svenshög i Lund. Parallellt  har jag de senaste åren byggt upp en massiv webplats om mitt liv, som säkert kommer att ses som en dödsruna i den svenska regeringens ögon. För en intelligent observatör kan min levnadsteckning på Internet visa en bitterljuv beskrivning av korrumperade regeringar och bisarra etablissemang inom konstvärlden.
 
KP: Planerar du att återvända till Sverige ?
 
TS: Okänd Känd Ökänd ... Jag besöker gärna Sverige som gästföreläsare på inbjudan av svenska universitet, konstföreningar, konsthögskolor och kulturinstitutioner. " Svenska gräsrötter " är av större intresse för mig än de svenska medierna, särskilt som jag kan spåra min egen familjehistoria ända tillbaka till 1540. Jag har just fått en personlig inbjudan att arbeta i Sverige under en tid i Alfred Nobels hus i Vinterviken, Stockholm.
Jag kan återvända till Sverige om Moderna Museet formellt bjuder in mig och ger mig en generös budget för rekonstruktionen av verket Hulte'n köpte in 1966.
Alla dörrar var öppna för mig i Sverige fram till min häktning 1996, när regeringen beslutade att åsidosätta allt sunt förnuft. En sanering av den svenska lagstiftningen kunde onekligen stimulera mig att axla rollen som ny statsminister. En demokratisk skyldighet !
 
1/05 KONSTPERSPEKTIV 43
 
 
 
Följande artikel nedan var publicerad i samma tidskrift ¨på sidorna, 40, 41 och 42 i svensk översättning.
 

The Artist that invented Computer Animation

by Aapo Saask

2004

 

On an island aptly named Magnetic Island off the coast of Australia, a Swedish artist lives in exile. Just like so many others in today's media-landscape, he was first praised and then brought to dust. However, he has left a lasting imprint on the world. As early as the 1960's, he made the first electronic animation. Had he been an inventor, he would have been celebrated as a genius today, but because he is a predecessor in the world of art, things are different. In that world, the great ones often have to die before they are recognized.

We all know how Disney's famous cartoons were made: thousands of drawings, filmed in sequence. Even today some films are made this way. However, electronic animation has opened up a new world within the film industry and it has also made computer games and countless graphic solutions possible in business and science.

Pixar, which used to be part of Lucasfilm and then sold to Steve Jobs in the lat 1980's, made the first completely computer animated film called "Andre and Wally B" in 1983. The first feature length fully animated movie was Toy Story from 1995. It was made by Pixar and distributed by Disney. Disney had already started to use computer animation in Little Mermaid from 1989, and then on through Aladdin, Lion King, Pocahontas, etc In those fantastic movies the pictures were however first drawn on paper and then scanned into computers for painting and cleanup and superimposition over painted backgrounds.  

Decades earlier, in 1963 Nam June Paik Paik and Wolf Vostell presented the earliest experiments with distorted TV-images. They placed thirteen televisions prepared for the distortion of images on the floor among many other objects at the Parnass Gallery in Wuppertal. This "event" is retrospectively identified as the beginning of video art.

From 1965-1968, Nam June Paik and Yud Yalkut work with the first experimental creation of electronic images, based on the manipulation of transistors and resistors of a television set, with what was called a video synthesizer. These abstract images - waving, and swinging and changing colour, surging forth at random as a result of maladjustment – show that a monitor can also be an instrument and not just a simple receiver of images. Their esperiments were first shown in 1971.

Already in 1965, Ture Sjolander’s electronically manipulated images were broadcasted by the Swedish Television (SVT) and later by other TV-stations in Europe. Among other things, Ture Sjolander was experimenting with the question of how much the portrait of a person could be changed before it was unrecognizable, something which has pioneered the amazing morph-technique that is used today.

Gene Youngblood, who, alongside with Marshall McLuchan, is the most celebrated media-philosopher of the era, devoted a whole chapter in his book Expanded Cinema, 1970, (Pre face by Buckminster-Fuller) to the experiments of the SVT. Expanded cinema means transgression of conventions as well as mind-expanding transgressions and new definitions. Sjolander’s broadcasts were not technically sophisticated, but they were ground-breaking.

The film mentioned by Youngblood  is "Monument" (1968) by Ture Sjolander and Lars Weck. The other televised pioneering animations were "TIME" (1965/66) by Ture Sjolander and Bror Wikstrom and "Space In the Brain" (1969) by Ture Sjolander, Bror Wikstrom, Sven Hoglund and Lasse Svanberg. Whereas most of the modern-day artists fade into oblivion, Ture Sjolander has found his place in the art history by the making of those films.

Ture, a lad from the northern city of Sundsvall, had instant success with his opening exhibition at the Sundsvalls Museum 1961. He moved to Stockholm in the beginning of the 1960's. At an exhibition in 1964 at Karlsson Gallery his imagery upset the public so much that the gallery immediately became the trendiest place for young artists in Stockholm.

In 1968, he created another scandal, when the film "Monument" was televised in most European countries. For a couple of years, Ture Sjolander was celebrated in France, Italy, Great Britain and the USA. In Sweden there was a lot of jealousy. The Museum of Modern Art and the National Gallery of Sweden, to name a few, bought his works, but the techniques he worked with were expensive and after a few years, he found himself without resources. Instead he started to work with celebrities such as Charlie Chaplin and Greta Garbo. They taught him that exile – mental and/or physical - is the only way to escape destruction for a creative genius. He moved to Australia.

Ture Sjolander's works include photos, films, books, articles, textiles, tv-programs, video-installations, happenings, sculptures and paintings – all scattered around the Globe. Tracing will be a challenging and exciting task for a future detective/biographer and web-archaeologist's.

But mostly, his work consists of a life of questioning and creation. This is what sets him aside as one of the great artists of the 20th century.

Another forerunner in the art world, the internationally celebrated Swedish composer Ralph Lundsten, says in an interview in the magazine SEX, 5, 2004: "In those days (the 19th century), a painting could create a revolution. Today people look idly at all the thousands of exhibitions that there are. ’Hmm. Oh, really. How clever he is’, and they yawn… If I were a visual artist, and if my ambition was to create something new, I would devote myself to the possibilities of the computer."

In 1974, Sherman Price of Rutt Electrophysics, wrote to the Swedish Television Company (SVT): "Video Synthesis is becoming a prominent technique in TV production here in the United States, and I think it will be interesting to give credit to your broadcasting system and personnel for achieving this historic invention."

He was referring to Ture Sjolander's revolutionary work in the 1960's. No one at the SVT could at that time imagine the importance that this innovation would have for television, and Sweden therefore lost a lead position in the computer-development (later called IT) business.

Amongst the younger generation of computer animators, few know that they have a Swedish predecessor. Many engineers were probably working away in their cellars in those days, trying to do the same thing, but Sjolander was the first person to show his results on the air. If any of you would like to have a look at the Godfather of animation, you can find a good glimpse of him by googling. Today, he has a fascinating web-presence.

He did not seek to patent his inventions and he has made no money from it. However, he has made it to the history books as one of the great precursors of art - and perhaps also of technology - of the 20th century.

For the past decades, Ture Sjolander has mostly lived in Australia, but he has also worked in Papua New Guinea and China.

After a couple of decades of silence, in the spring of 2004, Sjolander's groundbreaking work was shown at Fylkingen, an avant guard media and music hide out in Stockholm

In September/October 2004, some of his recent paintings are to be exhibited at the Gallery Svenshog outside of Lund, Sweden. This was to commemorate the forty years that have gone by since his last (scandalous) exhibition at Lunds Konsthall. Many artists take a pleasure in provoking the established art world. Ture Sjolander also provokes the rest of the world.

 

Aapo Saask

2004-09-12

 

 

www.worldnews.homestead.com/